Konferenshelgens söndag ägnades åt FN:s Agenda 2030. Styrelsen vill att Omställningsnätverket ska engagera sig i detta men meningarna gick starkt isär bland deltagarna. Kanske går det en viktig skiljelinje mellan optimister och kollapsoptimister?

Optimisterna tror att vårt samhälle kommer att ställas om på ett smidigt sätt genom investeringar i teknisk utveckling marknadskrafternas förmåga att styra pengar till de rätta investeringarna. Kollapsoptimisterna räknar med att de globaliserade energikrävande globala produktionskedjorna kommer att kollapsa efter oljetoppen men tror att mänskligheten på något sätt kommer att kunna utveckla nya sätt att försörja sig.

Det ekologiska systemförfallet, tillväxtsamhällets fossilberoende, de ekonomiska klyftorna och de sociala orättvisorna har vuxit utan att hämmas av FN:s tidigare satsningarna på ”hållbar utveckling”. Tanken var att den ekonomiska tillväxten skulle ge oss medel att investera i frikoppling mellan energiomvandling och produktion. Produktionen skulle fortsätta att växa medan energiomvandlingen minskar. Det bryter visserligen mot de termodynamisk lagarna men etablissemangets önskan att undvika en kollaps för de globaliserade och mycket vinstgivande industrisystemen, är stark.

Agenda 2030 är ett försök att än en gång försöka få de breda massorna att hysa hopp om en bekväm omställning – att känna optimism. Den gamla berättelsen om vårt tillväxtsamhälle har fått en uppfräschning. Tanken är densamma som tidigare – att vi ska kunna växa ur fossilberoendet, vända den ekologiska degraderingen, minska de ekonomiska klyftorna och de sociala orättvisorna med hjälp av vinsterna från den ekonomiska tillväxten.

Vi omställare tog i början fasta på vad Rob Hopkins skrev i sin första bok – att oljetoppen och klimatförändringen är tillräckligt för att vi ska inse att vi behöver ställa om till ett samhälle utan fossila bränslen. Detta går inte att förena med den gamla berättelsen om vårt samhälle och därför inte med Agenda 2030.

Idag räknar många av oss dessutom med att de globaliserade, storskaliga, specialiserade produktionskedjorna är alltför energikrävande för att vara ekonomiskt lönsamma när flödet av energi minskar efter oljetoppen. De kommer att kollapsa.

I den mån vi hyser optimism är vi kollapsoptimister som räknar med att mänskligheten på något sätt ska kunna hantera denna situation när den kommer. Vi måste bygga resiliens för dessa kollapser. Här är sju principer för detta arbete: https://omstallning.net/om/sju-principer/

Oscar Kjellberg

P.S. (den 19 oktober 2017)

På konferensen uppfattade jag det som att styrelsen ville ”att Omställningsnätverket skulle engagera sig i Agenda 2030” men i en diskussion på Facebook efteråt (den 13 oktober – https://www.facebook.com/oscar.kjellberg/posts/10214273538901513) förklarade styrelsens ordförande Pella att det inte var så. Hon skrev:

”Styrelsen var vare sig ansvarig för konferensens program eller har en uttalad åsikt om Agenda 2030. Min åsikt är att som Ylva skriver så behöver vi, om vi vill samhällsförändring, vara strategiska. Agenda 2030 är inte vår agenda, men det är väldigt många andras. Vi jobbar inte efter den, men det vore idiotiskt att inte förhålla sig till den, använda den för den samhällsförändring vi kan tro på och stå för.” 

Min uppfattning är att det vore ett strategiskt misstag att involvera sig i Agenda 2030. Nu kom de som planerade Omställningsnätverkets årskonferens i Växjö att göra ett val för hela rörelsen utan att denna strategi på något sätt hade diskuterat inom nätverket. Vi var några som reagerade på konferensen men vi är i  gott sällskap. Här är några av de tusentals som skrivit under ett ”Öppet brev till FN” om de Globala Hållbarhetsmålen i Agenda 2030:

Noam Chomsky, MIT
Thomas Pogge, Yale University
Naomi Klein, Author and activist
Eve Ensler, Playwright and activist
Chris Hedges, Pullitzer-prize winning journalist and author
Helena Norberg-Hodge, International Society for Ecology and Culture
Anuradha Mittal, Oakland Institute
Tom Goldtooth, Indigenous Environmental Network
Maude Barlow, Author and human rights activist
David Graeber, London School of Economics
Medha Patkar, National Alliance of People’s Movments, India
Alnoor Ladha, The Rules

Styrelseledamöter som hade insyn i planeringen borde ha tagit upp saken till diskussion inom nätverket och styrelsen före konferensen. Nu har vi lagt den bakom oss men jag föreslår att de gör det nu.

D.S.