Av Pella Thiel

Det här inlägget är en reflektion efter ett inslag om omställningsrörelsen på Aktuellt.

Tankesmedjan Timbro fyller 40 år och hyllades i gårdagens SvD. Maria Ludvigsson skriver på ledarsidan att ”Gemensamt för många av oss som haft glädjen att arbeta med eller på Timbro är en instinktiv tro på att världen blir allt bättre.”

Det finns intressanta paralleller mellan omställningsrörelsen och liberalismen. Frihetslängtan, viljan att gå sin egen väg och tron på alternativ och att individer kommer med viktiga lösningar. Som Ludvigsson avslutar: ”Där den som står för något ges utrymme att tänka både fritt och högt”. Och jag gillar verkligen tanken att agera på instinkt. Men för att hålla den där instinktiva tron på att allt blir bättre måste man  blunda väldigt hårt för de budskap vi får från forskarvärlden, om de katastrofala effekterna av klimatförändringarna och den pågående massutrotningen av liv.

Mattias Svensson, som jag mötte i Aktuellt-studion, har jobbat en hel del med Timbro. Han går uppenbarligen inte bara på instinkt, han har tittat noga på miljöproblemen och skrivit boken Miljöpolitik för moderater (recenserad hos Supermiljöbloggen). Jag frågade honom hur det kom sig att han skrev boken. Han sa att han alltid hade tänkt att miljöfrågorna inte var viktiga, men till slut blev det uppenbart att de är det och då ville han titta närmare på dem. En fantastiskt uppmuntrande vändning tyckte jag.

De förändringar som krävs för att ställa om till ett ”hållbart” samhälle är så stora att det är lätt att känna sig helt förlamad. Därför var reportaget från Stjärnsund, som inledde inslaget, som medicin. Att följa med till dessa fria människor som går sin egen väg och följer sin längtan, formar sina liv på ett så värdigt sätt utifrån det de vet om vad vår civilisation gör med naturen; kanske är det bara så vi kan förstå omställningen? Att folk sätter igång bara, och så kan fler förstå att det är möjligt?

Jag ville förmedla att det är bra med fri vilja när vi gör våra val, men de görs alltid i ett sammanhang, ett system, som i stor utsträckning väljer åt oss. Om drivkraften i samhället är vinst och tillväxt, då kommer sådana val att gynnas. Det finns starka normer i samhället som stakar ut den vägen åt oss: om heltidsarbete, bostadsnormer, den urbana normen, för att inte tala om normer om hur man ska se ut. De normerna behöver skifta för att vi ska kunna skapa välmående åt alla människor och naturen. Det krävs väldigt stark fri vilja, djupa insikter, och passion, för att orka utmana dem.

En väldigt stark norm, samhällsbärande skulle man kunna säga, är idén att tillväxt är bra och nödvändig för välfärd. Den idén driver systematiskt upp konsumtionen. Argumentet, jag trodde det enda argumentet, för att fortsätta hävda att tillväxt är bra även i klimatkollapsens tid, stavas frikoppling. Idén att den ekonomiska ”utvecklingen” ska kunna fortsätta och förenas med minskade utsläpp av växthusgaser. Hela politiken bygger på detta. Även den nya, i alla tonarter hyllade, klimatlagen bygger på det: i ett snajdigt litet tillägg står att ” klimatpolitik ska vara långsiktigt effektiv och bedrivas så att minskade utsläpp av växthusgaser förenas med tillväxt.” Kruxet är att det är extremt svårt, för att inte säga omöjligt, att förena de här storheterna. Inte ens med de styrmedel som föreslås – applicerade på global skala – verkar tillväxten kunna förenas med minskad resurskonsumtion (något jag skrivit om här).

Detta vet tydligen Mattias Svensson. I inslaget säger han att ”vi har ökat välståndet, och sen har inte klimatutsläppen minskat”. Jag kan inte tolka det som annat än att han ser konflikten. Och då verkar det inte finnas andra argument kvar än att ”det viktiga är att man får göra vad man vill”.

Men får man verkligen göra som man vill? Det negativa frihetsbegreppet – frihet från övergrepp och förtryck – är centralt för alla liberaler. Idag leder vår konsumtion till övergrepp och förtryck på alla håll. Av människor som producerar de varor vi vill ha, av människor vars livsmiljöer förstörs av vår resursförbrukning som ibland till och med måste fly. Av framtida generationer. Och inte minst av alla andra levande varelser som vi delar världen med, de som ger oss allt vi behöver. Om vi vill vara fria, behöver vi väga våra val, våra behov och rättigheter gentemot andra. Även om vi värdesätter ”längre liv, bättre hälsa och större möjligheter” så behöver vi göra det. Liberalismen måste förstås i ett sammanhang. Och därför är det nödvändigt att lämna tillväxttvånget, helst innan tillväxten lämnar oss (som jag skrivit om här). Det vore roligt att utforska det närmare från liberalt perspektiv.

Man skulle kunna säga att liberalismen (precis som de flesta -ismer) betraktar människan som frikopplad från de levande systemen, och att detta leder till de ekologiska kriser vi ser idag. Ur det perspektivet är det inte mer frikoppling, utan mer återkoppling som krävs, något Gunnar Rundgren skriver intressant om här (och jag har även skrivit om det för några år sedan).

Inte bara fri vilja krävs i omställningen. Det behövs också andra människor, som speglar och bekräftar ens val. Därför finns omställningsrörelsen. Så att vi kan möta och stödja varandra i valen som krockar med normerna. Den starkaste tanken jag hade när jag gick till TV-huset i mörker och regn och kände mig ganska ensam, var detta. Att ni alla är med. Att jag inte är ensam.

Hej du som hittat hit nu! Vi är de som slutade vänta på förändringen. Vi bestämde oss för att vara förändringen.