Av Erikka Chapman, Omställning Lund

Idag har jag kört hem grönsaker från min odlingslott till en ensamstående mamma som har lägenheten full av ensamkommande ungdomar. Jag har också kopplat samman en odlare i Stockholm, med annan ensamstående mamma med fyra ensamkommande, där familjen ofta får lägga sig hungrig för att maten inte räcker. En låda med purjolök och rödbetor ger i alla fall någonting att laga mat på.

Det jag gör på en eftermiddag, för att fördela mina resurser lite mer rättvist, är ingenting mot vad de här mammorna gör varje dag, månad efter månad. Om vi ska prata omställning, så ska vi prata om dem som har öppnat upp sina hem till världens flyktingar. De som vet att om vi inte börjar fördela våra resurser här och nu, så dör människor. De som vet att ungdomar som utvisas till Afghanistan befinner sig i akut livsfara och att många redan har dött.

Krig, svält och brist på det allra nödvändigaste gör att barn och ungdomar kommer till Sverige i hopp om att få ta del av ett samhälle som har ett överflöd. För vi har ett överflöd och omställningens kärna är att se det och börja dela med oss av det så att det kommer alla människor till nytta. Så att vi skapar samarbete istället för resursslöseri.

Tänk att det är just de ensamstående mammorna som drar det tyngsta lasset. I ett samhälle där vi har råd med marmorköksbänkar, nybyggda villor och flera bilar i samma familj, så läggs ansvaret att hålla liv i fyra ungdomar på axlarna av en ensamstående mamma med en autistisk dotter. Den här texten skulle kunna handla om Migrationsverkets misslyckande, om politiska felbeslut och tidskrävande byråkrati som gör ungdomar hemlösa. Men den handlar om vad du som medmänniska, koloniodlare, omställare kan göra för att fördela resurser mer rättvist. För omställning handlar om att börja precis där vi befinner oss, med de resurser vi har och kan påverka, och med det förvandla världen till en bättre plats.

Foto: Sofia Nygren

Medan jag skriver har jag startat en Facebookgrupp för att vi ska kunna samordna detta. Sök på: Stöd familjer som ger hem åt ensamkommande.

När jag lämnade över den stora kassen med min grönkål, svartkål, savoykål, säsongens sista hallon, en pumpa och lite mangold syntes det inte att jag hade skördat på lotten. Det grönskade fortfarande lika mycket. För överflöd är precis det, att vi tar av det vi har mycket av och ger till dem som behöver. Just nu är det några få som tar av det de knappt har, för att rädda livet på dem som inget har. Det kan vi ställa om. 

Facebook: Stöd familjer som ger hem åt ensamkommande