För några år sedan blev jag inbjuden att vara med i en liten lokal omställningsgrupp, jag visste inte riktigt vad det var men jag sa ja! Och i några år har vi träffats, samtalat, läst en å annan dikt men framför allt odlat tillsammans. Och jag har sakta rört mig mot någon slags förståelse för vad omställning kan vara. Jag skriver ”kan” för det är så det är för mig. Omställning KAN vara så mycket olika saker och det är en av de sakerna jag gillar med omställningsnätverket. Det är inte begränsande det är vidgande.
I år var jag alltså tydligen redo att åka till min första konferens. Jag åkte för jag försöker formulera för mig själv vad omställning verkligen är – vad betyder det för mig? Framförallt funderar jag kring den inre omställningen som intresserar mig, hur kan en, j a g, transformeras och på vilket sätt? Och på vilket sätt är den inre omställningen viktig för den yttre? Det kanske var storvulna planer för en helg men det är i alla fall funderingar som tog mig till Dals Rostock den här varma fuktiga septemberhelgen.
Det mest fascinerande, för en nybörjare som jag, var min upplevelse av att alla samtal verkligen kom igång direkt – jag kände mig på en gång del av en gemenskap som fanns där hela helgen utan att vara krävande. Ingen prestation – och just prestation var ämnet för ett av alla samtal jag hade tillsammans med ett (för mig) okänt gäng. Varför är det så viktigt att prestera hela tiden? Är man en dålig människa om man inte presterar? Är det ok att ligga på soffan och fundera – kan det inte vara så att man faktiskt kommer till en hel del massa inre insikter då? Så har man ändå ”gått framåt” För vad är egentligen att röra sig framåt? Ja vad är utveckling? Möjligtvis är det ett av dem begrepp jag behöver formulera om för mig själv…
Kanske är jag inte den bästa att rapportera från den här helgen då jag inte var 100 (alltså rätt krasslig) och kunde inte ta in alla info men jag fick ändå med mig så många viktiga samtal och funderingar. Under en workshop som jag ändå var med på vandrade jag och två till barfota i gräset och pratade om hur den inre omställningen kan flätas samman med social rättvisa och inkludering. I en bil satt jag och pratade om skogsbruket i Sverige och hur svårt det är att brinna för omställning i den branschen. Och en kvinna jag träffade i skogen berättade för mig om det underbara med att sova i en hängmatta under bar himmel. Hon hade börjat med det lite på äldre dar. Blev så glad, så kan det också vara! Vi såg en film förstås, Avtryck, en film om tretton platser i Sverige som visar vad omställning kan vara. Det var fint att se vad man kan göra och jag tycker också den visar att omställning kan och bör vara olika.
Vi fick en spontan podd från ”Begäret” om Guds konturer. Kan andlighet höra samman med omställning? I ”world cafe” satt vi i olika grupper som hela tiden flöt isär och ihop och pratade om ”vad är omställning för dig?” och ”vad ger dig inspiration?”. Att få träffa människor i så olika åldrar från stora delar av landet och höra vad andra tänker och vill och gör – det var så inspirerande! Jag samtalade om att odla potatis (ja!). Bilda ett företag som hjälper till att hitta det där begagnade materialet till ditt bygge. Vi drog ut spik, putsade fönster, broderade en soffa, drack kaffe, åt JallaTrappans falafel, skrålade till Man lär så länge man lever av Lena Ph, sjöng en nyskriven omställningslåt (My!), och fick besöka det gamla bruket i Fengesfors. Senare samma dag fick jag reda på att min släkt varit brukspatroner i Dalsland. Trådar vävs samman i nuet och det förflutna. Var det mer fest en protest då? Kanske kan vi plussa på festkontot lite inför nästa år! Och kanske kan jag under året börja formulera mina tankar om den inre omställningen. Vi är dem vi väntade på.
Tacksamhet /Kristina Nordblom
