Av Pella Thiel
Att arbeta för en omställd värld är att arbeta mot ganska mycket. De mesta pengaflödena i världen går fortfarande till projekt som förstör livsmiljöer. De största företagen i världen är de som sysslar med fossila bränslen.
Så länge det är så kan det ju kännas lite futtigt eller till och med meningslöst att sopsortera eller odla sina morötter, till och med att sätta upp solceller på taket. Det behövs ett skifte så att det som kallas ”säker investering” betyder något helt annat än idag. Ett förslag som skulle underlätta ett sådant skifte är en internationell lag som förbjuder livsmiljöförstörelse, ecocide. Ett förbud mot ecocide skulle kunna sätta stopp för de storskaliga projekt som idag skadar våra livsmiljöer och skifta investeringar i riktning mot cirkulär ekonomi. Det kan faktiskt vara en av de kraftfullaste hävstängerna för omställning vi har att ta till (mer om ecocide).
Jag började, i all anspråkslöshet, arbeta med ecocide för ganska exakt två år sedan. Då var det i princip ingen som kände till begreppet. Sedan dess har det gått fort, minst sagt. I april arrangerade Lodyn en konferens om Ecocide och Naturens rättigheter, där Åsa Romson m fl medverkade. Inför konferensen skrevs en debattartikel under av Isabella Lövin m fl. Vem kunde ha anat att dessa två några månader senare skulle sitta i regeringen?
Efter konferensen tog WWF upp bollen och bjöd tillbaka ”Earth Lawyer” Polly Higgins, upphovskvinna till mycket av ecocideidén, till Sverige. Genom en serie fullständigt osannolika händelser träffade Polly då Jan O Karlsson, som var med och skrev talet som Palme höll på Stockholmskonferensen 1972 – då ecocide nämns i offentligheten för första gången. Det mötet, och andra, öppnade dörrar som innebär att det hos nyckelpersoner på UD nu finns en god förståelse av hur en ecocidelag skulle kunna implementeras. Det har motionerats om ecocide i riksdagen. Och plötsligt befinner jag mig i den för en omställare något obekväma rollen som lobbyist…
Så vad har detta med omställning att göra, undrar du då? Förutom ecocide-lagstiftning som förutsättning för omställning, så är det för mig ett exempel på hur förändring kan gå till. System förändras ofta plötsligt, oförutsägbart och genomgripande. Stora förändringar tidigare i historien, som förbudet mot slaveri eller spridningen av internet, visar hur enskilda aktörer och förändringsagenter ofta spelar en mycket stor roll. Dessa befinner sig ofta på marginalen, långt utanför den samhälleliga agendan (vid kanterna på permakulturspråk). Detta är för mig en stor källa till hopp för allt omställningsarbete, som stundom känns rätt oöverstigligt. I den levande, relationella värld vi är på väg att upptäcka blir det omöjliga möjligt.
Here´s the deal: forget that this task of planet-saving is not possible in the time required. Don’t be put off by people who know what is not possible. Do what needs to be done, and check to see if it was impossible only after you are done.
Paul Hawken, Blessed Unrest