Krönika av Helena Johansson Morgonsol, Molkom
Under två dagar i slutet av september samlades 180 nya och gamla omställare i Umeå för att utbyta kunskap, inspireras och nätverka. Temat för årets konferens var ”Dialog om framtider bortom tillväxt”. Här kommer några reflektioner från en av årets deltagare.
Föreställ dig att under två heldagar få visualisera tillsammans med 180 andra människor om hur din drömvärld skulle se ut. Föreställ dig att få utbyta erfarenheter och idéer kring hur vi kan leva i mer harmoni, gemenskap och glädje med naturen och varandra. Då har du omställningskonferensen i ett nötskal. Under Pella Thiels inledningstal beskrev hon att en del tänker att omställning skulle innebära en slags askes, att vi ska avstå ifrån saker och att det skulle bli tråkigare. Till detta tillade hon; ”Jag vet inte hur er erfarenhet är men för mig handlar det snarare om extas”.
Jag instämmer med Pella, men för den som inte varit med i liknande sammanhang kan det kanske vara svårt att förstå vad vi menar så jag ska försöka förklara lite närmare. I omställningsrörelsen läggs inte tyngdvikten på problemen (vi är redan väl medvetna om dessa) utan fokuset ligger på lösningar – vilken värld vill du se och skapa? Det handlar om hur vi var och en kan inspirera till ett annat sätt att leva och vara den förändring vi vill se i världen. Det handlar om att starta med dig själv och inte vänta på att förändringen ska komma utifrån. Det är precis detta fokus som lockat mig till omställningsrörelsen. Det är ett fokus som ger empowerment.
Så varför ville jag åka till denna konferens? Jo, efter att under större delen av mitt liv ha bott i en storstad (Göteborg) är jag sedan ett år boende på en mindre ort i Värmland. Här arbetar jag på en nystartad friskola och förskola med holistisk profil. Men jag vill utöver detta vara med och skapa mer gemenskap, sammanhang och engagemang, ja en ännu mer levande och sprudlande bygd. Då jag sedan några år varit mindre aktiv i omställningsrörelsen ville jag återknyta kontakten och låta mig bli inspirerad till mer handling. Dagarna i Umeå var mer än jag hade hoppas på. Jag kom till konferensen med inställningen att låta den nå bortom prat och bära med sig transformerande effekter. Känslan av att vara ”hemma” infann sig nästan direkt. Här var precis det fokus på lösningar och ”görande” som jag hoppats på och här fanns människor som ville och kände likadant.
Så, det jag bär med mig från konferensen är framförallt stor tacksamhet. Tacksamhet för att få vara del av detta sammanhang av inspirerande själar som träffas för att de också vill förändring. Nu fortsätter arbetet på våra respektive orter och i våra respektive grupper. Det är ett arbete som kräver mod och beslutsamhet och det är när vi ses som vi kan ge varandra den inspiration och påfyllnad av energi som krävs för arbetet. Det är därför som den årliga omställningskonferensen samt alla andra mindre träffar där vi möts och ser varandra är så otroligt viktiga.
