Krönika av Marie Svärd

Vi är femton personer som tillsammans med två lärare, eller guider, avsatt ett år till aktiv omställning. Det finns en plan, ett schema och massor av kunskap som ska hjälpa oss att komma vidare på omställningsspåret. Det som vi på olika sätt påbörjat ganska tyst och trevande, ofta hand i hand med utmattning eller en sorg över det som håller på att förloras. Första träffen har hjälpt oss att försiktigt flytta fokus från hinder och problem som vi ser i det nuvarande samhället, till en hoppfull längtan efter en mer människovänlig värld, som återkopplat till naturen.

Fördelen med att gå en kurs i omställning är att det ger en trygg och fast ram. Tiden och utrymmet vi här ger varandra genererar en ocean av kloka tankar. Många av dem är yrvaket nya. De uppstår i gemenskapen och med hjälp av de olika verktyg och inspirationskällor som vi får ta del av. Tankar som i vardagen riskerar att flyktigt dunsta fångas in, fördjupas och leder till nya insikter. Det är både smärtsamt och oerhört spännande att vara del i denna process. Som att dyka ner i ett mörkt vatten och in i en varm famn samtidigt. Tacksamhet, var det ord de flesta uttryckte efter första träffen. Vi gör detta tillsammans.

Och det är lite det som är grejen. Att inse och uppleva krisen, utifrån och in, öppnar upp oss. Det är som att du tvingas klä av dig dina obekväma kläder, står kall och ofattbart naken, för att sedan med återfunnen värdighet klä dig i det som är funktionellt för uppgiften. Rakryggad och med en kostym som kanske inte är snygg, men som mjukt ger dig form och skydd, står du redo. Mer grundad och resilient än tidigare.

Under kursen får vi möjlighet att utveckla och skissa på ett projekt. Idéerna är lite vaga så här i början. Det beror förmodligen på att det är så svårt att se vart vi vill. Det är mycket lättare att se vad vi vill bort ifrån. Det nya vi vill skapa är fortfarande osynligt för oss, men genom att klättra upp på kullen kan vi kanske se ner på andra sidan, vad som är möjligt. För att klara denna vandring brant uppför krävs tid, motivation och en stor portion mod. Ett helt år i denna undersökande klätterexpedition kan nog ge klarhet, riktning och en skymt av den nya världen. 

Möten med människor, natur och andra vägval

Kursen ger möjlighet att se på oss själva, allt det vi människor har gemensamt och inte minst på naturen, på ett nytt sätt. En lång och intressant vandring som tidsmässigt följer jordens utveckling ger perspektiv, där den moderna världen utgör tjockleken av en nagel. Vi får lära oss om vilda växter, och att gränsen mellan det odlade och det vilda inte behöver vara så knivskarp. Det finns mycket att hämta där vi glömt att titta och leta. Genom att återupptäcka naturens rikedomar och inse att allt hänger ihop, kan vi spegla oss i det vildaoch förstå vikten av att skydda hela denna komplexa väv av liv. 

Kursen gästas också av inspiratörer. Som på olika sätt valt att leva utanför normen, eller att vara en aktiv del av förändringen. Vi får möta Johan, som lever långa perioder i skogen, helt utanför den moderna världens alla bekvämligheter. Att någon väljer att leva på ett sätt som är så ansträngande, måste ju betyda att det också ger en känsla av liv. De mest grundläggande mänskliga behoven styr dagens rytm. Tid frigörs för att vila, samtala och att umgås med naturen. Rätt långt ifrån det liv de flesta av oss lever. 

Vi får också möta Mattias, som börjat omvandla sina tankar om omställning till fina berättelser på film. Ett effektivt sätt att nå fram med detaljerna som annars skyms i framfarten. Han träffar och intervjuar intressanta människor och visar oss ett poetiskt sätt att se på världen, som ger hopp.

Pella ger oss en djupare förståelse för system- eller paradigmskiftet. Det system vi befinner oss i är så ohållbart att det inte längre fungerar att utgå ifrån när vi letar lösningar. Det var av Pella vi fick bilden av kullen, och det nya system som finns bortom denna. Jag tror att det var fler än jag som blev väldigt sugna på att få en förnimmelse av detta nya, och att vara med i skapandet av det. 

På odlingskooperativet Under tallarna i Järna fick vi möta ett gäng drivna och smarta odlare, som skapat en plats där jorden är så frisk och sund att vi alla längtade efter att få gräva ner fingrarna i den (och det fick vi). En mötesplats som många passerar, och där det lustfyllda på riktigt är en del av verksamhetsidén.

Kursens innehåll och den rikedom av kunskap och klokhet vi får ta del av är allt annat än mossig. Det känns nytt, spännande och brinnande aktuellt. Det är många strömningar och initiativ runt om i världen som börjar finna varandra nu, och eftersom alla dessa drivs av en urstark känsla av nödvändighet och även lust, växer en hållbar väv av goda gemenskaper fram. Jag har nog aldrig haft en så stark känsla av att befinna mig mitt i händelsernas centrum.