Anton Pettersson från Omställning Malmö var huvudarrangör för årets omställningskonferens, den 5-7 oktober. Anton sitter också med i styrelsen för Omställningsnätverket och nedan kan ni läsa lite av hans reflektioner efter årets konferens, saxat från hans blogg (hela inlägget här):

“Ett par dagar efter konferensen släpper IPCC en ny och extremt alarmerande klimatrapport. Självklart delas den och relaterade artiklar otroligt mycket i mitt facebookflöde. Ett flöde som är en extra bubblig bubbla av systemkritik. Då finns det ett stort behov i mig att relatera till detta. För jag känner faktiskt inte att jag vill dela de där artiklarna.

Givetvis känner jag att vår situation är akut och vi verkligen tycks vara inträngda i ett hörn.

Men om vi bryter ner det. Det är informationsspridning det handlar om. Och mänskliga psyken som ska ta emot denna info. Hur förmedlas informationen så att det kan bidra till den förändring vi så gärna vill se? Vad handlar förändringen om?

Det jag längtar efter har extremt lite med koldioxid att göra.
Det jag längtar efter handlar inte det minsta om solpaneler.
Den förändring jag vill se hos alla fantastiska människor har inget att göra med temperatur.

Eller jo, varmare relationer i för sig. Jag vill ha mer meningsfullhet. Mer glädje. Ärlighet. Mer kreativitet. Mer livemusik. Dans. Mer empati. Mer avslappnade axlar och ansikten. Jag längtar efter att alla människor ska känna sig trygga i sig själva.  Jag längtar efter mer tid i en välmående natur. Längtar efter en situation och verklighet som vi människor inte behöver distrahera oss ifrån.

/…/

Det faller sig inte naturligt för  människan att på ett känslomässigt plan kunna relatera till hela klimatet. Speciellt inte genom statistik och forskning. Att relatera till naturen i sig och runt omkring där man är, det är en annan sak.

Så hur når vi till de inre förändringar som föranleder eller sker i symbios med beteendeförändringar som är så nödvändiga för helandet av denna planeten.

/…/

Idag är det mycket pansar och taggar. Än en gång krasst: Om vi har en kultur där de flesta fortfarande är väldigt orienterade enligt individualistiska tankar och känslor, så är det där vi behöver möta dem. Att bry sig om att man själv ska må bra är ju naturligt och viktigt. Det blir väldigt viktigt för oss som vill vara agenter för förändring att mjuka upp och öppna upp. Prata om vad vi var och en längtar efter och försök följa längtan ner på djupet och se vad den grundar sig i. För att detta ska ske tror jag att vi själva behöver vara närvarande, mjuka, lugna och öppna. Jag tror vi har allt att tjäna på om vi vågar vara ärliga och autentiska.

Ärliga med att vi är sorgsna, arga eller apatiska. Ärliga med vår sårbarhet. Ärliga med att vi har kvar ett stort bagage av programmering och vanor från den gamla kulturen vi vuxit upp i.

Ju mer vi kan agera, lyssna och tala från dessa aspekter som underprioriteras och förtrycks i rådande kultur, ju mer tror jag vi öppnar upp ett utrymme i oss själva och andra för att den djupare förändringen mot en annan kan gro och växa. Här behöver vi hjälpa och hålla varandra.

Det är just detta som omställningsrörelsen måste fortsätta vara och leva. Mjuka och kravlösa ingångar till att ta steg, i egen takt, mot ett bättre liv. Dom hårda- eller ska vi kalla dem ”de jobbiga” frågorna varken bör eller kan undvikas, men vi kan hjälpa varandra att utforska dem i en miljö där det är mjukt att landa.”

Läs hela inlägget på Antons blogg

Martin Hultman och Vidar Vetterfalk om ekomaskulinitet

Mattias Olsson och Pella Thiel samtalar om Mattias film om Charles Eisenstein

Workshop naturkontakt

Ester Barinaga om lokala valutor

”The two loops”

Boken om Omställningsrörelsen

Boken om Omställningsrörelsen

Samtal om boken om Omställningsrörelsen med redaktörerna bakom.