Vad lockade dig till att vara en del av omställningsrörelsen?

– Jag gick igenom stegen som många går igenom och fortsätter att gå igenom när man lär sig om globala kontexter, klimatförändring och resurshantering. Jag kände väl lite ilska och uppgivenhet. Tillsammans med vänner diskuterade jag mycket och fick höra om permakultur. Jag tyckte att det var ett väldigt användbart och praktiskt redskap för att skapa förändring både lokalt och globalt. För mig var fokus i början kanske mest att göra något jag tyckte var värdefullt, gillade och som jag kände involverade många. Kort därefter startade jag föreningen Flogsta food i Uppsala där jag bodde. Fokus ligger på att bygga upp kvaliteten på jorden, odla tillsammans, lära tillsammans och bygga socialt kapital.

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck?

– Just nu är jag landlös så jag odlar tyvärr inte så mycket som jag skulle vilja. Mitt arbete är mer socialt och på arbetsplatsen, och genom att vara far till en dotter som är två och ett halvt år. Jag har husdrömmar som jag jobbar på och så försöker jag att engagera mig i andras projekt som har tillgång till mark.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?

– En stark känsla jag har är att en liten förändring vi kan lära oss mycket av är att ta makten över vår egen mat, att tänka på scenarier där vi inte har tillgång till billig energi och hur vi kan bygga nya system i samhället för att bli mer resilienta. Ofta är mat den lättaste ingången. Man kan snabbt lära sig att producera egen mat i liten skala, och få inblick i vad som krävs för att få fram ett broccolihuvud eller sallat på vintern. Vi kan göra val genom att köpa mat som stödjer det vi tror på, man röstar mer med plånboken än i ett val. Största möjligheten till omställning i Sverige och världen är att konsumenterna tror på och stödjer dem som bygger strukturer som är resilienta och som strävar mot ett annat sätt att leva.

– Just nu bor jag i lägenhet och kan inte odla särskilt mycket så jag försöker att stödja de bönder som jobbar på ett sätt jag tror på, nämligen Kollinge torpargård som har CSA (andelsjordbruk). Även om man inte har tid eller lust eller möjlighet att börja odla så finns det enkla ingångar. Den mat jag köper är billigare än ekologisk mat på Ica, har bättre kvalitet och jag vet var den kommer ifrån. Det är sådana relationer vi måste bygga upp i vårt samhälle så att vi vet var saker kommer ifrån. Vi är så distanserade ifrån de resurser vi använder.

– Om man inte har tillgång till mark kan man också samla vilda växter. Det är en kunskap som går förlorad men det är väldigt enkelt att börja. Det finns växter även i städer och just nu och på hösten är en underbar tid att skörda. Man kan få mycket av det som man annars köper i affären, och få vitaminer och mineraler som är svåra att få i urvattnade saker från Ica. Intresset för vilda växter stiger, både för att vi mår bra av det och för att vår grund är jägar-samlarsamhället. Det är något som tar oss tillbaka, vi får en kontakt med maten och jorden som vi mår bra av, lär känna våra omgivningar, och märker att vi gör en förändring i en värld där det är svårt att känna det ibland.