Krönika av Lovisa Bergström
En bild har cirkulerat i mitt flöde de senaste dagarna. Det är en ganska oförarglig bild, där man gör en jämförelse mellan en köpt produkt och en produkt man kan tillverka själv och jag gav den vid en första anblick inte någon större uppmärksamhet. Bilden har dock envisats med att dyka upp i mitt synfält, så uppenbarligen försöker den säga mig någonting.
Jag tittar närmre på bilden föreställande två syltburkar. Burken till höger är hemgjord och kostade 9kr, burken till vänster är köpt i affär och kostar 59kr.
FEMTIONIO KRONOR. Sex och en halv gång så mycket som den hemgjorda burken! Nu händer något som är relativt ovanligt nu för tiden: jag blir upprörd. Är det här vad mat kostar nu för tiden?
Min plötsliga bestörtning över syltpriserna överraskar även mig själv. Vadan denna förvåning? Den snabba förklaringen är att just sylt- och marmeladhyllan i mataffären inte är något jag har besökt på länge. Ändå äter jag dessa produkter i princip varje dag, eftersom jag tillverkar dem själv.
”Ja det är ju lätt för dig, som bor på landet och har fruktträd och grejer” kanske vän av ordning vill inflika, men hemgjord sylt är en vana som har hängt med sedan vi bodde i staden. Det är lätt att bli självförsörjande på, och faktiskt ganska roligt, men kräver kanske att man inte har något emot att uppvisa lite avvikande beteende emellanåt.
Såhär: självförsörjning är ett i princip omöjligt mål att sikta mot, om man tänker sig att man ska vara hundra procent självförsörjande på exakt allt. Det är det ingen som är, för även om du har en bondgård så behöver traktorn diesel och reservdelar, vilket knappast är något du kan framställa på gården, osv osv. Däremot kan ett rimligt mål för den intresserade vara att försöka undvika att vara NOLL procent självförsörjande.
Hur undviker man att vara noll procent självförsörjande?
Innergårdspotatis i centrala Norrköping
Två enkla strategier kan vara att
1) bli några få procent självförsörjande på ett flertal saker, till exempel genom att ha en pallkrage på innergården eller några krukor på balkongen där du kan få fram några salladsblad, några morötter, några potatisar, en squash eller två och så vidare. På så vis kan du få fram en liten andel av årets breda konsumtion av grönsaker.
2) bli helt självförsörjande på någon enstaka grej. Detta kan med fördel prövas även i en lägenhet utan balkong. Basilika och chili är sådant man inte äter några jättemängder av, så att täcka årsbehovet med hjälp av några krukor inomhus är helt klart genomförbart och utgör dessutom trevliga krukväxter under tiden! Strategierna går självklart även att kombinera och utgör dessutom en rolig hobby för den stadsbo som eventuellt drömmer om en något högre självförsörjningsgrad.
Men frukten då?
Äpplen och nypon från Rågsved
För den med ett tränat öga finns den överallt under sommar och höst. Många större städer var för inte så länge sedan betydligt mindre, och det som idag är förortsområden var fram till för bara några decennier sedan torparmarker. Detta kan man bland annat se i Stockholm, där ett antal av förorterna bär namn efter den lantliga bebyggelse som tidigare låg på platsen. Många av de gamla torpen och gårdarnas fruktträd finns fortfarande kvar på allmänningar, i parker eller i små skogsområden. Min sambo och jag bodde i några år i Rågsved söder om Stockholm, ett område som vad översållat med just sådana förvildade fruktträd. Både äpplen, vinbär och plommon fanns i mängder i de grönområden som gränsar mot Farsta och Huddinge.
Numer förses även nyanlagda parker med ätliga växter. För den som inte har något emot att se lite udda ut, så är det bara att ta med sig korgen ut och plocka! Många av dessa plockställen märks ut på till exempel fruktkartan.se, men man kan även använda sig av tjänster som Äkta Varas ”Rädda fallfrukten” eller söka i skänkes-grupper. Storstäderna är ofta omringade av egnahemsområden med uppvuxna fruktträd som ger enorma skördar varje år, som många av dess ägare glatt delar med sig av.
Fruktjakt för introverter och extroverter
Den sociale kan alltså ge sig ut till egnahemsvillor och knacka dörr, medan den mer folkskygge kan gå på upptäcktsfärd efter vildaplar runt gamla torpargrunder. Dessa frukter är ofta något surare, men passar fint att göra mos av. Vill man inte begränsa sig till äpplen och bär så brukar det även finnas gott om nyponbuskar, fläder och blåbärsris i städernas park- och skogsområden.
Det ger en härligt rebellisk känsla att stanna längs vägen hem från jobbet för att plocka
Fläder från innergården i Rågsved
cykelkorgen full med äpplen, eller att värma en portion hemgjord nyponsoppa och servera med en smörgås med egenkokt marmelad i en lägenhet i en grå Stockholmsförort en ruggig novemberdag. Maten finns överallt runtom oss, om vi bara vet var vi ska leta. Än är det långt kvar till skördetiden, men om vi redan nu bekantar oss med våra närområden och deras förutsättningar, så är det lättare att kunna fylla fruktkorgen och skafferiet i höst!
Krönika av Lovisa Bergström.
Lovisa är omställare i Östergötland som driver instagramkontot @rimliglevnadsstandard.
