Text av Sanya Falkenstrand

Det är knappt så att en ser någon skillnad på omställningsrörelsen och klimatrörelsen i Sverige. Frågan är om det behövs, de kanske ska få smälta in i varandra? Eller skapar det snarare en förvirring? Att vara tydlig med sitt budskap kanske är det enda sättet att nå fram i denna nischade värld. Jag har funderat på om det är det klimatrörelsen har försökt göra genom att lyfta fram i stort sett en enda fråga på agendan – att få till stånd en fossilfri värld till år 2030.

Saken är den att om en inte grundar sina lösningar i den komplexitet vi står i, så kan det en önskar sig bli väldigt väldigt fel. En fossilfri värld till år 2030 kan t.ex. enbart synka med en massiv världssvält, då vi bokstavligen äter olja idag. Utan oljan skulle vi inte kunna vara överbefolkade. En som har lyckats ta in hela problembilden vet det. Hen vet även att en fossilfri värld sänker existerande ekonomi för evigt. Hen vet vidare även att det är omöjligt att ersätta denna energitäta klegga (eller här för en mer lättförståelig genomgång) som har lagrat solenergi i tusentals år med t.ex. smutsig alternativ energi som bara kan fånga energi för stunden. Eller hur, ni hör väl det själva? Och ja smutsig, för de modulerna som står för den alternativa energin skapar inget annat än ytterligare miljökaos och sociala orättvisor globalt samt är de långt ifrån förnyelsebara. Solen och vinden är det, men inte modulerna.

Tyvärr blir det nog ändå så som klimatrörelsen önskar sig, för oljan kommer snart inte längre vara lönsam att utvinna. Är det då inte olyckligt att lägga sin dyrbara tid på något som ändå kommer att inträffa? Är det då inte bättre att fokusera på hur vi kan leva utan oljan? Jo, även det har den som greppat komplexiteten förstått. Därmed ligger fokuset på just detta. Hen förstår att nyckeln till allt är småskalig matproduktion, landreformer och därmed även en massiv ruralisering. Men vad är det i jämförelse med all den blingbling som miljötekniken lovar oss.

Och visst, jag fattar, det låter märkligt att höra någon idag säga tyvärr är oljan slut. Men missförstå mig ej, jag vill inget hellre än att få bort denna svarta osynliga hand som vi fångat in oss själva i, rakt in i en fälla. Men som sagt den kommer hur som helst ändå att försvinna. Jag vill bara inte att vi står där i ett senare skede där vi inte har gjort tillräckligt för att möta en värld utan olja. Det är som sagt där fokuset bör ligga och att använda de sista dropparna olja till omställning. Och nej, då självklart inte en omställning av energisektorn som en tänker sig idag. Det är en ren förvillelse att tro att det går. Dropparna ska gå till ruraliseringen och en framtid med kinetisk energi.
Och en värld utan olja behöver inte bli fullt ut så grotesk som jag upplever att många tänker (alltså de som förstår att oljan inte kan ersättas med någonting annat). Men ju mindre vi förbereder oss för det scenariot, desto mer groteskt kommer det att bli. Djupa socioekonomiska skillnader är att vänta.

Jag tänker mig annars att med de kunskaper vi ändå har lyckats tillskansat oss genom den antropocena epoken, kan göra ett bonnaliv riktigt gött. Alltså om vi nu bortser från all den horror som kan uppstå. Jag vågar nog ändå romantisera något om det livet. Jag tror att vi gör ett gravt misstag om vi tror oss gå tillbaka till ett ruralt liv precis såsom det var innan vi industrialiserades. Vi vet idag t.ex. vad bakterier är och hur en kan skydda sig mot smittor. Vi fattar människors lika värde (vi är många civiliserade uppfostrade stadsbor som ska ut på landet) och sammantaget med de kunskaper den progressiva odlarvärlden ger oss (permakultur, korean natural farming, JADAM m.m.) kan vi förhoppningsvis producera mat via muskelkraft på ett mer effektivt sätt. Ja, det skulle helt enkelt kunna bli redigt gött.
Även om detta är ett drömscenario så är det den drömmen jag står för och därmed är det i den riktningen jag väljer att verka i – vare sig vi är för sent ute eller ej. Det är det enda rätta om det så är det sista vi gör som art. Jag kan även säga att jag är glad för dessa insikter, de skänker mig en helt ny värld att utforska som inte ens Google kan ge svar på.

Svartvita listan. En förenkling och som det nog ändå upplevs i periferin. Eftersom det dock för de flesta nog inte finns någon tydlig bild av vad omställningsrörelsen är för något, så är här snarare bl.a. vad den borde vara utifrån de grunder som Rob Hopkins medskapat och som jag har valt att följa. Alltså inte vad den är idag i det virtuella spacet, där det snarare drar åt ett klimataktivistiskt håll (just på grund av förvirringen?). Men jag vet att det ute på landsbygden puttrar av kreativitet och förberedelser. De har bara inte tid att höras lika mycket eftersom de gör! Utvecklingen av Reko-ringar är dock ett tydligt omställningsexempel.

När jag berättar om min syn på det hela för klimataktiva så får jag faktiskt nästan alltid reaktionen “ja men alla kan väl göra det de tror på”. Nej det kan vi inte, den tiden är förbi för länge sedan, vi måste göra rätt nu. Vanligt är även “en kan väl göra både och”. Som tidigare klimataktiv och nu istället omställningsaktiv så finns det inte en chans i världen att hinna med att göra både och. Tiden är vår största begränsningsfaktor och det är bråttom. Omställning tar en massa tid men jag väljer även aktivt bort det klimataktiva tillvägagångssätt då det finns risk att det går i polemik med folket i denna livshotande fråga. Jag har inte varit klimataktiv på över tio år (jag arrangerade klimatfestivaler) och när jag gick och funderade på detta som mest (polemiken) så klev jag upp ur tunnelbanan rakt in i en fredagsprotest och vidare in på kafét invid. Där stod tre vita medelålders män i kön (de med pengar och makt) och verkligen suckade åt protesten. “Vad tror de att de ska kunna åstadkomma genom att gå där och gapa”. Det var bara en händelse, men den bekräftade just det jag befarar.

Jag förstår varför det är så svårt att ta steget in till omställningen. Den har ett pragmatiskt fokus och med en praktisk ingång, något som dagens privilegierade människor är ovana vid. Vi vill gärna intellektualisera oss fram och röra oss inom kända ramar där klimataktiva jobbar med systemförändringar uppifrån och ner, medan omställare istället jobbar nedifrån och upp. Vi börjar där vi står.
Och nej, obs, det är inte bara rika som kan ställa om (även det en vanlig reaktion bland klimataktiva). Jag och min rackarns avkomma samt oftast även med en inneboende bor i en liten tvåa i Stockholmsförorten. Sällan med pengar på kontot och har full rulle med vårt självhushållande. Oj, oj, oj vad det finns att göra och lära!

Först ska pepparrot-jäkeln upp ur lerjorden, det är en ren strid på en meters kompakt djup! En timme tog det minst. Sedan rensa i två timmar och därefter stå och spruta tårar och tappa andan när en ska riva den (tänka wasabi-”kicken” i hjärnan i en timme (vi utövar extensivt ekohushåll vilket innebär att vi jobbar med muskelkraft, d.v.s. undviker eldrivna maskiner)). En halv dags arbete för någon deciliter torkad pepparrot. Detta även med tanke på att omställning tar tiiid. Men fasen vad en skapar band och vördnad för både naturen och varandra. De där nya kulturella värdena som jag tror är så eftersträvansvärda.

Detta uppifrån och nedåt sättet som klimatrörelsen använder sig av tror jag även tyvärr skapar det jag anar att de mer och mer kommer att stämplas för – den privilegierade vita urbana intellektuella rörelsen. Det är inget som folket kan relatera till och något som även omställningsrörelsen måste vara försiktiga med. Den totala klass-krocken skedde när XR aktivister stoppade tågen för arbetare i London för att rikta uppmärksamhet mot att stoppa “business as usual”. Här börjar en ju undrar om klimataktiva vill ha en demokrati. Vill de ha med sig folket, för det är väl de som röstar fram vilken politik det är vi ska ha. Jag kan inte säga att omställningsrörelsen har lyckats mycket bättre med att fånga folkets intresse, men jag är helt säker på att tillvägagångssättet inte upprör lika mycket, om ens någonting. Det är snarare lockande?

Så ja, det finns många skillnader mellan klimatrörelsen och omställningsrörelsen som jag ser det. Jag tycker att det är viktigt att göra den skillnaden i och med att klimatrörelsen enligt mig står för ett helt annat angreppssätt. Jag vill absolut inte förknippas med XR, men jag är nödvändigtvis inte emot dem. Klimatrörelsen har drivit igenom många viktiga saker och det är bättre att försöka göra något än ingenting alls. Det är dock frustrerande att se den grupp av människor som kanske är mest mottagliga för en omställningsagenda, inte ser det uppenbart braiga med vad den kan åstadkomma (med minskad oljeanvändning på köpet). Tänk om alla klimataktivister blev omställare, wow!
Styrmedel i all ära men jag är övertygad om att det är med händerna vi tar oss ur denna djupa kulturella kris som ligger till grunden för det mesta vi står i idag. Vi behöver en ny kultur och det är just det omställning handlar om.

Sanya Falkenstrand Omställare (sedan 2008) och folkbildare på “Ekohushåll – i teori och praktik” vid Väddö Folkhögskola samt Anima Mundi.

Äsch va fasen, när jag ändå skriver här så skulle jag så innerligt vilja rikta uppmärksamhet till den ökade mängden vattenångan i atmosfären som även den är en växthusgas att räkna med vilket vi inte ens pratar om (varför?). Med rätt jordbearbetning kan vi både få ner ångan och få mer regn. Men lyssna inte på mig, utan ge dig istället den tid det tar att förstå detta genom att istället lyssna på Walter Jehne (jordbiolog och klimatforskare). Efter det kanske kaaanske du vill byta ut “Upp till kamp!✊” med “The sponge!🙌”. 😊