Vad lockade dig till att vara en del av omställningsrörelsen?

– När omställningsrörelsen kom in i mitt medvetande var det som att allt det som jag var intresserad av – miljömedvetenhet, naturvård, back to basic-odling, återbruk – fick plats under samma paraply. Då var det bara självklart. Så det var ingen grej som lockade mig så, utan det blev bara som att ”äntligen, nu finns det en struktur som håller ihop alltihop!”

På vilket sätt tar ditt engagemang sig uttryck? 

– På många olika sätt. När vi hade landat här på vår nya ort 2010 tog jag initiativ att starta Omställning Järbo. Och under de år som jag var ordförande här blev vår by utsedd till en av få pilotbyar för ”omställning i praktiken”. Jag var väldigt aktiv och la mycket möda på att inspirera och på att skapa gemensamma kontaktytor där naturliga möten kunde uppstå som kunde leda vidare. I fjol drev jag ett stort projekt, Ekobygg för integration, för att utbilda ett antal utrikesfödda svenskar som fått uppehållstillstånd och och några nyanlända flyktingar. Svenskundervisning kompletterades med miljömedvetenhet och ekobyggande, inte minst med byggtekniker som omfattar lera.

– Jag vill att vi ska få igång produktionsled i Sverige som kan försörja åtminstone hela Sverige. Jag har förberett det i flera år, i förhoppningen att skandinaviska byggare inte skulle behöva importera från exempelvis Tyskland. Ekologiska byggmaterial efterfrågas allt mer och det är tråkigt att så mycket material importeras från andra länder när vi trots allt har både råvaror, tomma lokaler, arbetslösa personer och entreprenörer här i landet! Det är ju ytterligare en aspekt av miljövänligheten att inte orsaka långa transporter.

– Utöver det bidrar jag till forskning. Jag har sedan flera år tillbaka ett samarbete med Högskolan i Gävle. Elever kan göra de praktiska delarna av examensarbetet här och så gör de andra delar i labb på högskolan. Och sedan har vi förstås mycket på gården med återbruk av allt vi kan tänka ut. Till exempel att stearinrester smälts och blir marschaller. Sågspån från närliggande ”bondsåg” blir till marktäckning och ibland till strö till djuren. Vi målar så gott som uteslutande med miljövänlig äggoljetempera som inte ger några skadliga emissioner. Penslar och annat rengörs med olivoljetvål – aldrig lacknafta. Engångsflaskor blir isolering i husgrunder och glasburkar blir ljusinsläpp i vissa väggar. Än så länge är vi inte självförsörjande men vi försöker röra oss åt det hållet och är förstås inspirerade av permakultur.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?

– Utbildning och kommunikation. Utbildning är så otroligt viktigt och kan ske på så många nivåer, naturligtvis inte bara genom formella utbildningar utan även i vardagen. Vi har många praktikanter och volontärer här på vår gård till exempel. Och kommunikation: att man kommunicerar med varandra. Det är ju en del av den sociala biten av hela omställningsrörelsen. Så då måste man skapa tillfällen för kommunikation. Och sedan tycker jag att man ska försöka föregå med gott exempel och inspirera andra. Jag är inte lärarutbildad på något sätt men har ett hjärta för det pedagogiska.

Av Andrea Huberyc, Landets Fria tidning