– Jag bor i Vällingby i Stockholm och gör vad jag kan med den lilla tomten jag har. Jag är väldigt förtjust i kompost och biokol och odlingarna svarar bra på ett ökat mikroliv i jorden. Jag tycker det är vansinnigt roligt att kunna lagra atmosfäriskt kol i potentiellt flera tusen år.

– Utöver det är det främst www.framtidensby.nu och arbetsgruppen för kursen Vad är en by? Jag vill vara engagerad i att skapa nya samhällen på landsbygden, det är viktigt för mig personligen – jag känner verkligen att jag behöver ett sådant sammanhang runt mig. Det var jättekul att det kom så många på första kursträffen och diskussionen var öppen och tillåtande. Vi jobbar med självorganisering och sådana grupper är kärnan i ett levande samhälle – att alla är delaktiga i det sammanhang de bor i. Det kunde vi fånga tillsammans i gruppen. Det var levande, livfullt och lyhört och det var väldigt fint att vara en del av det.

– Nästa träff är Den växande byn i Söderhamn, hos Anders Persson, och vi ska prata om ekonomi, pengar och tillväxt. Tillväxt är en av krafterna som håller på att förstöra allt vackert som finns, så vi vill utmana deltagarna att prata om det. Om människan nu har ett inneboende behov av att växa – har det behovet kidnappats? Har vi vilseletts att tro att det bara är ekonomisk tillväxt som gäller?

– Vi tror att vi kommer att prata mycket om välbefinnande, alternativa mått på tillväxt som Gross national happiness och alternativa ekonomiska modeller som ömsesidig ekonomi, men det exakta innehållet får gruppen avgöra när vi träffas.

– Annars sitter jag i styrelsen för Omställningsnätverket och har varit aktiv i bildandet av Omställningsrådet, som är ett sätt att fortsätta att utveckla samarbetet mellan Hela Sverige ska leva och Omställningsnätverket. Det är oerhört viktigt att hitta energigivande samarbeten på nationellt plan också.

Vad tänker du är det viktigaste för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva?

– Det är väl den inre omställningen, att vi inser att väldigt mycket av samhällena som vi bor i är pubertala. Vi måste växa upp och bete oss som vuxna människor samtidigt som vi behåller vårt barnasinne och vår lekfullhet. Det är inte tråkigt att vara vuxen utan det är ett ansvarstagande mot oss själva, varandra och planeten. Det kan vara hur kul som helst. Det är som Ylva Lundin från Omställning Alingsås säger – om det inte är kul så gör vi något fel!

Av Abigail Sykes, chefredaktör Landets Fria Tidning.