Av Sofia Nygren

Vad är ”Ett år i omställning”? Vad är det att ställa om? Ställa om till vad? Tänk dig att du är tio år framåt i tiden och har ”ställt om” till det du önskar, vem är du då?

Att använda kraftfulla frågor är ett verktyg vi i kursen ”Ett år i omställning” fått med oss hittills. Vi är 12 deltagare som har haft två 6-dagarsträffar under hösten 2016, båda träffarna i Järna. Den första i slutet av september och den andra i slutet av november. Kursen genomförs i samverkan mellan Eskilstuna folkhögskola och Omställningsnätverket. Den är på 50%, har fyra fysiska träffar och resten på distans. Kurskoordinatorer är Emilia Rekestad och Peter Hagerrot. Platser vi besökt under de två träffarna i Järna är ekobyn Charlottendal utanför Järna, Ytterjärna på Kulturhuset, odlingskooperativet ”Under Tallarna” i Järna samt det biodynamiska utbildningscentret Skillebyholm utanför Järna. Den sista träffen kommer vara i Stjärnsund i Dalarna.

Delar av deltagarna och de två kurskoordinatorerna i ”Ett år i omställning”. Bloggförfattaren sittande i klarblå jacka.

Undertiteln till kursen är ”Ledarskap och resiliens i en ny tid”. På Eskilstuna folkhögskolas hemsida går det att läsa om kursen:

Med avstamp i att belysa globala utmaningar undersöker vi exempelvis hur vi kan öka förmågan att hantera förändringar och kriser både på ett personligt, kollektivt och ekologiskt plan. /—/ Kursen bjuder även in till ett utforskande av intention, längtan och bakomliggande drivkraft i det du gör. Dessa två processer – den inre och yttre – sammanflätas genom de olika kursmomenten. Kursen hjälper dig även att förhålla dig till en vardag där du ibland kanske känner dig ensam med dina funderingar.

Om en tittar på modellen från Omställningsnätverket – där en delar in omställningsprocesser i inre och yttre omställning – så fokuserar kursen på den inre omställningen.

Omställningens dimensioner – inre och yttre omställning, på individuellt plan eller kollektivt.

Det är första gången ”Ett år i omställning” ges i Sverige. Kursen är inspirerad av den brittiska kursen ”One year in transition” (1YT) som startade i Totnes i England av Isabel Carlisle under september 2012. Under 2016 så har – förutom Sverige – också Portugal startat en 1YT-kurs. Alla 1YT-kurser är del av ett större nätverk internationellt, där målet är att vi bygger en ”1YT-familj” både hemma och med de andra länderna. Deltagarna i den svenska kursen har under två tillfällen haft videokonferenssamtal med Isabel Carlisle som är kurskoordinator för 1YT i England.

”Kursen” (en synonym för livet?) bjuder som sagt in ”till ett utforskande av intention, längtan och bakomliggande drivkraft i det en gör”. Verktyget att bära minst en kraftfull fråga har vi tagit med oss i syfte att stödja oss som ”stigfinnare”. Att bära en kraftfull fråga kan vara en metafor för att acceptera att livet innebär ett utforskande i en ovisshet. Av oss 12 deltagare som varit med under de två kurstillfällena finns det förmodligen 12 olika bilder av vad som egentligen hände. Men något jag tror att många av oss tar med sig från den första träffen i Järna under september – där vi besökte odlingskooperativet ”Under Tallarna” – var frasen ”Omfamna ovissheten”.

En flagga som fanns uppsatt på odlingskooperativet ”Under Tallarna. Foto: Susanna Elfors

Under vår andra träff i slutet av november på Skillebyholm så tog vi upp tankemodellen ”Den Kaordiska vägen”. I arbetsboken ”Det medskapande ledarskapet – the Art of Hosting” (skriven av Balkfors, Berglund, Ershammar 2016) som vi fick under den andra kursträffen i november så beskrivs det som att den Kaordiska vägen utgår från grundantagandet att ”vi inte är i kontroll och att vi inte kan undvika kaos – det är en oundviklig del av livet och ekvationen för att få saker gjorda”.

Frågor en kan ställa sig då är; Vad behöver vi för att kunna gå den kaordiska vägen eller för att omfamna ovissheten? Hur är jag och vem är jag i ett sönderfallande system? Hur kan vi som grupp vila i utforskandet?

Den kaordiska vägen – mellan kaos och ordning.

Det som vi återkommit till om och om igen är hur det här inte går, om en inte ”kastar från sitt center”.

Gruppövning med rep. Foto: Susanna Elfors.

Andra fraser som dök upp under vår andra träff var; ”purpose is the invisible leader” och ”keep speaking from the voice within”. Att ständigt återgå till ens eget syfte – varför är det här meningsfullt för en själv? – när en agerar, startar projekt, samverkar med andra, är att kasta från sitt center. Att gå tillbaka till ens egen kärna – är att befinna sig i mitten av en tornado där allt stormar runt omkring en men ens eget syfte är så starkt att saker syns klart. Så om en ska återgå till vad det egentligen är att ställa om, så skulle jag säga att det är att befinna sig i ovisshet och kaos – och i det ha tilliten att utgå från sin kärna eller sin intuition. Och hur gör vi det?

Om en ser det som ett stadie – en plats – där en vill befinna sig, så kan en se det som en skarv mellan det som har varit och det som vill komma fram, emergera. Det är acceptansen av det som är och utforskandet av det som kan bli. Att befinna sig på den platsen kan vara svårt och jobbigt. Det kan vara negativa känslor som kommer av att se samhället och världen som den är och framtiden som oviss. Att omfamna ovissheten och framtidens ovisshet kan vara att djupdyka in i de negativa känslorna. Det kan vara världsomvälvande. Skakande. Men vi måste ner, under, för att komma ut på andra sidan. Den sidan där vi börjar lära oss metoder och verktyg och börjar hitta vår roll i en osäker framtid. Några metoder (utan närmre beskrivning) vi fått med oss hittills är; cirkeln som mötesmetod, verktyget att skriva värdebrev för att uppskatta det som är, träning i det medskapande ledarskapet – ”Art of Hosting”, utforska intention med projekt genom grafiska mallar, övningar i att stärka relationen till naturen, ”Theory U”, ”Storytelling”, ”Styrkebaserade samtal” mm.¨

Metoden ”Open Space” som vi praktiserade under ”Art of Hosting”-träningen i slutet av november på Skillebyholm.

Samt processen av att bära en kraftfull fråga, som tillåts förändras över tid och genom relationen till sitt sammanhang (kallas också ”action inquiry” cycle). Om vi ser oss som ”stigfinnare” i en ”ovisshet”, så kan en kraftfull fråga vi bär med oss och ”visar vägen fram” vara;

• Vad skulle du göra om du inte kunde misslyckas?
• Om du skulle se dig själv ligga inför döden, spelar det här (projektet eller aktiviteten som du håller på med) någon roll då?
• Hur skulle ditt liv ändras om du genuint accepterade dig själv, precis som du är?
• Vilka värden och antaganden från den industriella civilisationen behöver du dö från för att öppna upp för ett annat sätt att leva?
• Vem vill du vara i ett sönderfallande system?
• Det enda vi vet är att vi en dag kommer att dö, så vad vill du göra med dagarna fram tills dess?