BLOGG

Artiklar

När du inte vågar men gör ändå, eller hur man inspirerar till potatisodling i växtzon VII

Text och bild Cecilia Lundin

Tre pallkragar står utanför mitt fönster här mitt i tallskogen. Bor ganska precis på polcirkeln just väster om Jokkmokk. Fortfarande är inte pallkragarna helt snöfria. Det brukar alltid bli fin och bra mandelpotatis. Den största glädjen är att se hur det växer. Morfar och mormor var självhushållande på grönsaker, så det är ett litet arv från dem.

Under vårens något nya tillvaro så börjar Omställningsnätverket webinar-serie dyka upp i mitt flöde. Potatisuppropet gör mig senare fullkomligt övertygad om vikten av mer lokal livsmedelsförsörjning. Alltså läge att dubbla antalet potatisar i jorden. Postar ett inlägg på Facebook i förhoppning att alltid är det någon mer som också vill odla potatis. Min vän på vårt lokala cirkulärprojekt hör av sig med en fråga:

– Kan du lära fler odla potatis?

Det kom ett tydligt ja från hjärtat. Jag ser storheten i att odla i gemenskap och att odling är en längtan många har och vilken kraft det blir om vi gör det tillsammans. Vi har ordnat en kommunal odlingslott och på så sätt skapat fina möjligheter för oss att odla tillsammans.

Dessutom var allt vunnet om det kan hjälpa någon att må bara lite, lite bättre i denna för många nya omvälvande och oförutsägbara situation vi lever under i dagsläget. Att vara cirkelledare och inte ”expert” på potatisodling var verkligen inte självklart, men för att hålla i tråden behöver man inte vara ”expert” utan bara ge fullt ut från hjärtat och involvera allas kunskap. Det viktigaste för mig var att det blev av och att potatisen kommer ner i jorden. Min förhoppning är även att några också ser det viktiga sambandet mellan sig själv och vår moder jord, när man är där närmare jorden rent handgripligt och konkret odlar det man själv äter och lever av.

Vi startar studiecirkeln med två digitala ”före odlingsträffar”. Jag axlar rollen som cirkelledare, men är långt ifrån säker mentalt i ledarrollen. Men att vänta på att någon annan ska göra det finns inte. Det var dags att lämna komfortzonen och kliva ut i ovissheten och ha tillit till att det går! Övertygar mig om att i en cirkel är alla deltagande och att inkludera deras kunskap är självklar, men även min trygghet för att våga. Jag startar upp studiecirkeln med ett extra tryck i att vi gör det tillsammans! 

Imorgon är träff två, då finns nu även trädgårdsmästaren Ingrid, från Jokkmokks fjällträdgård, vid min sida och alla de andra deltagarna, så vår cirkel växer. Potatisen har redan fått mig att växa och förhoppningsvis gäller det för oss alla. Känns så inspirerande att potatisen ger så mycket redan innan den är i jorden. Kanske är detta starten på Omställning Jokkmokk?

I början på juni då kan vi så äntligen sätta potatis, lyckligtvis hjälper midnattssolen oss då med lite extra växtkraft. Jag är verkligen en ”färskpotatis” i omställningsrörelsen men stort tack för ordet och ett varmt mottagande!

Cecilia Lundin

20 maj, 2020

Fler liknande artiklar…

Håll kontakten!

Skriv gärna till oss. Vill du ha vårt nyhetsbrev - lämna ditt namn och din e-postadress och skriv "nyhetsbrev" i meddelanderutan så skickar vi det till dig.

8 + 12 =